Sexbarnsmorsan Lill

När klockan är 11.30 frågar dom mig om dom skall ta hål på fosterhinnan och jag säger ja, för så har jag gjort vid varje förlossning och sen har det gått fort. Går på toa för att kissa innan dom ska ta hål på hinnorna. Upptäcker då att slemproppen gått, väldigt sent men tanke på att den alltid har gått innan värkarna har börjat förut. 11.40 tar dom hål på hinnan och det kommer mekoniumfärgat fostervatten, vilket innebär att bebis har bajsat i vattnet och att den är stressad. Jag blir väldigt nervös och rädd över detta och hoppas att ingenting skall hända min plutt därinne.  Efter hinnsvepningen så blir värkarna så otroligt starka att jag försvinner in i en dimma av smärta, blir så smärtpåverkad att jag inte hör vad barnmorskorna säger till mig eller nästa snarare skriker till mig, för dom försöker överrösta mitt skrik. Vid det här laget är lustgas på full spätta men känns som rena rama luften, jag tappar bort mig själv och vill även springa ifrån mig själv. Känner panik och tänker ett tag ”ta ut skiten” men samtidigt tänker jag att det hänger på mig om han skall komma ut levande. Får krystvärkar men kan inte framföra det till barnmorskorna pga att jag har såååå ont. Dom tror fortfarande att jag bara har värkar. Jag skriker och är halvt ner på golvet med överkroppen, jag vägrar släpa lustgas som jag nu hör att dom säger åt mig att göra. Råkar dra av slang till lustgas för att jag har så ont och fast dem försöker ta av mig den så vägrar jag släppa, så då slår dom om till bara syre. Dom ber mig trycka in hakan i bröstkorgen och dra upp benen och ta i allt vad jag kan, men vem fan vill göra det när det känns som om man håller på att sprättas upp och ska dö. Jag skriker om vartannat och säger nej nej nej, gång på gång. Tänker att om plutten där inne skall överleva detta så måste jag nu ta i för kung och fosterland och det gör jag men det känns som om han fastnar och jag inte får ut honom. Allt känns som en riktig mardröm som jag bara önskar skall gå över. Vid 12.38, en timme senare än vad jag hade beräknat så föder jag äntligen fram en liten prins, men jag är så omtumlad och chockad att jag inte ens vill ha han på mitt bröst på en gång. Och jag vill definitivt inte att dom skall komma i närheten av mitt underliv nu. Men som ni vet som har fött barn så måste dom kolla upp bristningar mm. Som tur var så slapp jag undan detta. Får nu min lille prins på bröstet och än en gång har jag och min man åstadkommit ett underverk som väger 3875 kilo och är 53 centimeter lång.

Vill egentligen åka hem på en gång men får inte det pga att han hade bajsat i fostervatten och att jag hade högt blodtryck. Så jag skulle få stanna kvar till morgonen efter och när dom kollar mitt blodtryck igen så är det nu alldeles för lågt istället. Så det är bara att gilla läget och stanna. Dom är i varje fall snälla mot mig och tycker att eftersom att jag är nu en sexbarnsmamma så ska jag få ett eget dubbelrum. Vilken lyx att få eget rum och slippa andras grinande barn eller snarkande föräldrar. Ska få prata med min barnmorska om min förlossning som för mig var en skräckupplevelse och har skrämt mig så pass mycket att om jag skulle skaffa fler barn så vet jag inte om jag skulle våga föda vaginalt igen. Men det var ändå värt denna skräck för att få ett sånt underverk.

Välkommen till världen vår älskade son Noah

♥
20101126
Vikt 3875
Längd 53

♥

 

Lill

När det börjar närma sig småtimmarna känner jag att jag vill nog åka in för det börjar göra så förbaskat ont, men jag vill absolut bada innan jag åker varav Fredrik blir nästan arg på mig för att han tycker att vi skall åka in på en gång, han är rädd att barnet skall födas hemma eller på vägen.  Min barnmorska har nog skrämt upp honom också, hon hade även sagt till mig att ha en filt i bilen ifall bebisen kommer på vägen. Men jag skulle prompt bada ändå och Fredrik fick gå och ringa och väcka min mamma så hon kunde förbereda sig på att åka hem till oss medan Sebastian skulle hålla ställningarna hemma med småkillarna tills mamma kom. Han fick dessutom stanna hemma från skolan för att hjälpa min mamma med Maxen och Benjamin som är lediga från dagis på fredagar. Vi började åka in mot KS och klockan 06.04 skriver barnmorskan in mig. Dom sätter CTG och jag får ligga med det i ca 30 minuter. Vid 07.21 kontrollerar dom hur mycket jag är öppen och jag har då öppnat mig 4 cm. Får kissa på en sticka för att kolla urinen då jag har lite för högt blodtryck. Vid 08.40 tar dem blodprover på mig för att se att jag inte har havandeskapsförgiftning eller varför jag har högt blodtryck. Det visar inga tecken på havandeskapsförgiftning och dom kan inte förstå varför jag har högt blodtryck och frågar om jag har ätit någon medicin men det har jag inte gjort. Vid 10.22 börjar värkarna bli så jävliga att jag ber om lustgas/syrgas och vi bestämmer oss för 50/50 till att börja med. 10.30 börjar värkarna ta i ännu mer och jag ber att få bli undersökt hur mycket jag är öppen och det visar sig att jag är nu öppen 6 cm. Ber nu om full styrka på lustgasen och säger till min man och barnmorskan att klockan 11.30 är han ute.

Lill

Men under kvällen vart det värre så jag bad Fredrik hämta min dator för att klocka mina värkar med varktimer.se. Problemet är att jag aldrig någonsin har haft regelbundna värkar med något av barnen jag har väntat. Började i varje fall att ta tid första gång vid 22.00 och då var det 7 minuter mellan värkarna, vid 23.00 så var det 9 min mellan värkarna och vid 03.00 så var det 1 min mellan värkarna, men däremellan så hoppade tiderna hit och dit. Sista klockningen gjorde vi vid 03.34 och sen slutade vi för då hade vi insett att det kommer bli bebis snart och att det här inte är förvärkar. Men än hade det inte kommit någon slempropp och det tyckte jag var konstigt. Ringde förlossningen under natten och frågade lite hur jag skulle göra, för barnmorskan hade skrämt upp mig att jag måste åka in så fort jag känner av värkarna för att barnet ligger så långt ner. Men dom tyckte ändå att jag skulle avvakta. Försökte vila lite mellan värkarna men det var svårt, kände mig väldigt nervös och fick darrningar.

Lill

Tänkte berätta lite om min förlossning när vår sjätte lillprins kom till världen. Det var vår tur att köra till Benjamins fotbollsträning, så gubben hade lovat mig att han skulle köra Benjamin och hans kompis Ruben till träningen så att jag skulle slippa i och med att jag hade ont. Stod och gjorde iordning middagen då han ringer och säger att han är försenad och kommer nog inte hinna hem i tid för att skjutsa dem (det var inte första gången kan jag säga). Tror du jag vart glad, jag stod och hade småvärkar och lagade mat och hade alla mina busar hemma. Trodde bara att det var förvärkar precis som jag har haft en längre tid. Men det var bara att hoppa in i bilen och hämta upp Ruben och dra till träningen, lämnade kvar Jonathan och Maxen hemma för att jag skulle hinna i tid. När jag kom till träningen och satt där och väntade så fick jag ondare men trodde ändå att det var bara förvärkar, var nog mer koncentrerad på att vara arg på gubben, han stod inte högt i kurs kan jag säga. Satt träningen ut och kom hem och åt middag som gubben hade fått färdigställt. Under kvällen efter vi lagt barnen så gjorde vi en gipsavgjutning av magen, våran andra faktiskt.  Jag vart inte så nöjd med den första vi gjorde, var inte helt lätt tyckte jag. Värkarna vart värre så jag bestämde mig för att gå och lägga mig ifall att. Alla mina förlossningar har alltid startat med att slemproppen gått och det hade den inte gjort så jag trodde fortfarande att det bara var förvärkar.

Den misslyckade avgjutningen, rekommenderar att ha bh när man gör avgjutningen för brösten trycks nedåt när man gipsar. Inte för att dom står rakt ut annars, men. ;)

Lill